Äntligen kom potatisen i backen

I helgen som gick var det dags att sätta potatisen i Torsked (ligger i zon 4-5). Efter några dagars värme så tror jag att jordtemperaturen stigit tillräckligt för sättning. I år fick det bli lite längre avstånd mellan raderna jämfört med vad jag kört tidigare, allt för att minska risken för tidiga bladmögelangrepp. För andra året i rad blir det Princess som jag sätter, god och ganska odlingssäker.

Glädjande var också att se att vinrankan klarat ännu en vinter….

Hur har det gått med pollineringen?

Så kom då äntligen värman precis lagom till äppelblommen, och som det har blommat!
Här i södra Värmland har det varit en magnifik fruktträdsblomning under de senaste veckorna. Men lite orolig blir jag allt för hur det har gått med pollineringen i körsbär, plommon och päron. Under perioden när de blommade så var det kallt, och grinigt väder. Jag hörde inte att det surrade i träden direkt. Desto skönare att det blev varmt och fullt surr i äppelblommen, det bådar gott för kommande skörd.

Äpplen från Värmland värda att satsa på!

Varför inte plantera en värmlandssort i trädgården? Det finns flera odlingsvärda äppelsorter från Värmland. Några hittar man i ordinarie sortimentet medan andra måste beställas från von Echstedska gården där värmlandsorterna finns samlade i ett klonarkiv. Läs mer om von Echstedska gården på deras hemsida. De sorter som jag tipsar om här och som går att få tag på via en vanlig plantskola är Risäter, Spässerud och Stenbock. Men min favoriter är Värmlands paradisäpple och Sankta Brita som båda går att beställa via von Echstedska gården för leverans nästa år. Lång tid kan tyckas men vi måste skicka ympkvistar nästa vårvinter på årets betsällning sedan odlar Juklita fram spön åt oss som levereras hösten 2013.

 

Risäter Sorten är allmänt odlad över hela Värmland. Frukten är plattrund till formen med gul färg och blir vid mognad fet. Mognaden sker i oktober och frukten kan sedan hålla sig ända in i december. Används mest som hushållsfrukt. Risäter är en både mycket härdig och frisk sort. Vilket har gjort att den har spridits över stora delar av norra Sverige. Sorten är tillsammans med Stenbock den värmlandssort som fått störst spridning utanför länet.
Namnet Risäter kommer från Risäters gård i Norra Råda där kärnsådden lär ha gjorts i början av 1800-talet.

Spässerud

Spässerud En höstfrukt med hållbarhet in i november. Spässerud är gult till färgen med livlig rödstrimmighet över hela frukten. huden blir vid lagring något fet. Fruktköttet är vitt med en röd strimma kring kärnhuset. Spässerud är ett saftigt äpple med fin balans mellan syra och sötma. Frukten mognar i slutet av september och håller sig in i november. Som mosäpple är Spässerud omtalat och mycket uppskattat.
Härstammar från Gillberga trakten. Plantskoleägare Lundström sände frukter från torpet Rönninga till pomologiska sällskapet i slutet av 1800-talet. Vid detta tillfälle fick frukten namnet Spässerud.

Stenbock

Stenbock Stenbock är en sommarfrukt med mycket kort hållbarhet. Frukten är gulvit till färgen. Smaken är sötaktig och fruktköttet blir ofta klart. Trädet är mycket härdigt och rikbärande.
Stenbock härstammar från Skillingmark. Kärnsådden gjordes i slutet av 1700-talet av en vallpojke som hade kärnor med sig från Norge. Vallpojken kallades för “Stenbocken“ och detta smeknamn fick också ge namn åt frukten från hans träd.



Sankta Brita


 Sankta Brita Hållbarheten är god. I Värmland har den i källare hållit sig fint till efter jul. Täckfärgen är vackert röd, strimmig, täckande ca 2/3 av solsidan. Den får en blåaktig dagg vid trädmognaden i slutet av september. Grundfärgen blir gul vid mognaden.  Fruktköttet är vitt, saftigt och med utsökt arom, något påminnande om Mio och Oranie. ”År 1954 korsades den nya Alnarpssorten Mio som moder med fadersorten Cortland vilket resulterade i frukter. Kärnorna såddes ut och efter att fröplantorna gått igenom juvenilperioden började de bära frukt i början av 60-talet. Bland dessa observerades särskilt nr 5 i serien.
  Trädet och frukten bedömdes under flera år på Alnarp. De sista anteckningarna gjordes 1977 innan fältet röjdes. Trots att äpplena var mycket goda fick nummersorten inte godkänt. Anmärkningen var att den satte frukt i klungor och var relativt småfruktig. Äpplena hade kort stjälk och när de satt tätt tryckte de ut varann vilket medförde ett tidigt fruktfall. Dessa bedömningar gjordes med hänsyn till kommersiell fruktodling.
  Eftersom äpplena var utomordentligt goda enligt min smak räddade jag sorten från förintelse genom att ympa in den i ett träd på Alnarp. Ett träd skickades också för testning i zon 3, närmare bestämt till Lyckan som ligger vid Klarälven, ca 1,5 mil norr om Karlstad. Där finns nu sedan 1980 moderträdet av Sankta Brita ympat på den starkväxande grundstammen A2.”  

   

Dottevikinga

 Dottevikinga En vinterfrukt som mognar först i december/januari och som sedan är hållbar ända fram i mars. Grundfärgen är gröngul och solsidan har röda strimmor. Vita punkter förekommer över hela frukten. Köttet är fast med fin arom.
Ursprungsträdet finns i Dottevik i Arvika. Kärnsådden skedde på 1980-talet och sorten döptes av Jössebygdens trädgårdsförening 1990.

Värmlands paradisäpple

Värmlands paradisäpple En av de äldsta odlade sorterna i Värmland. Är en vinterfrukt med relativt god hållbarhet. Frukten är spetsig med ljusgul grundfärg, på solsidan livligt röd strimmighet. Har ofta stjälksvulst. Köttet är vitt med inslag av rött vid kärnhuset. Smaken är sötsyrlig med fin arom. Mognar i september - oktober och håller sig till efter jul.
Ursprunget är okänt men det anses att sorten var vanlig i odling i Värmland redan i början av 1800-talet.